absoluteskinny

jag fick en kommentar tidigare där det stod att eftersom jag vägde så mkt som jag gjorde så borde jag inte svälta mig nu utan vänta tills jag var nere på 60 eller ngt för att skinnet skulle hänga mm. och visst det låter väll vettigt. Men för mig handlar det inte om det. Visst jag vill väll inte att skinnet ska hänga kanske men jag älskar den här tomma känslan. Hur sjukt det än låter och jag peppar mig själv till att fortsätta då jag kommer på den ena bra lögnen efter den andra till varför jag inte ska äta ute med mina kompisar eller varför jag bara beställer in en kaffe istället för en kaka också. Och visst många av er därute har nog aldrigg varit så stora som jag är idag. Så jag vet inte om ni förstår känslan av att vara stor eller störst bland er kompiskrets? Jag har en killkompis som säger att han inte har ngt emot stora personer så men att han vill se sin flickvän smal. Inte för att jag vill bli tillssmmans med han nu men ni fattar kanske poängen. Och sen kan ju jag känna att det inte är oki att säga att man går på en diet heller iaf inte i min kompiskrets för man är ju så fin redan ju ?? Eller inte.. och sen om man går på en diet så måste man försvara sig hela tiden också och om man nu skule vara ute på krogen så kanske de säger ja men en ökl skadar ju inte eller ngt liknande eller om man tar en fika men en kakak kan du ju ta.. men om jag nu väljer att skita i att äta eller att äta väldigt lite så vet jag att om jag skulle gå ut en dag (vilket händer väldigt sällan) så kanske det är oki att ta en öl tex med en massa kalorier i om jag inte ätit under dagen. jag har fortfaranade den tomma kännslan jag älskar och jag vet att jag inte går upop så mkt dagen efter och sen om jag nu inte ätit på hela dagens så kan jag inte dricka så mkt heller.

Nej nu svamlar jag bara känns det som... :S
Jag hatar att vara tjock iaf.